Jag ska börja min berättelse genom att sumera lite från den tiden då det inte var officiellt att vi skulle ha barn, en tid som verkligen var speciell och mycket svår att hålla tyst om.
Fredagen den 23 Oktober 2009, dagen då vi fick reda på att jag var gravid. Det var en dag som vi väntat på i flera månader på att få uppleva och eftersom detta var en planerad graviditet så har tiden innan man fick reda på det varit mycket psykiskt påfrestande. MEN denna chock man får när man får reda på att man verkligen är gravid är HELT obeskrivlig :D Man blir alldeles till sig, det är glädjerus varvat med rädsla och många många andra känslor som yr runder. Det är obeskrivligt.
När vi fick reda på att vi var gravid var jag bara i v5-6 ( alltså väldigt tidigt)
Nettan fick den stora äran och bli den första som fick veta det, Zara på jobb den andre och sen kröp det fram runt v12 till familj, vänner samt andra.
Men det har varit svårt. Redan i vecka 8 började min graviditetsillamående att framträda och det var verkligen "kom och hjälp mig o dö vissa dagar"
Kräk i alla ära men känslan av att ständigt vara åksjuk har varit jättejobbig.
Postafen , som man tar mot åksjuka och graviditetsillamående blev min bästa vän och jag verkligen KÄMPADE mig igenom dagarna på jobb. Apelsiner, frukt och syrliga saker var det ända som slank ner och min vikt gick ner lite i början.
Men i v13 vände allt och jag började må bättre. JAG kände mig riktigt pigg och man kunde inte ens se att jag var gravid. Ahhh härlig känsla. Ingen tillstymmelse till mage alls. Jag sa inget på jobb förrän i v16 ( dagen efter nyårsafton) blev det officiellt på jobb också. Det var som en tung börda lyfte sig från bröstet när det kom ut för desto längre tiden gick blev det svårare o berätta. Men det var ingen som kunde misstänka att jag ens i närheten var gravid. Men det var jag :D
När de flesta visste kändes det riktigt härligt och alla besök hos BM ( barnmorskan) kändes mycket efterlängtade och väntan på RUTIN ULTRALJUDET började ju närma sig.
v18 åkte John och jag in till Helsingborg och gjorde Ultraljud och vi hade redan från början bestämt oss för att ta reda på vad det skulle bli ( även om många inte tyckte vi skulle göra det, så var det något vi verkligen ville göra)
Här på bilden till vänster är vår lilla flicka som är 17 veckor och 5 dagar gammal, 15.4 cm lång och väger 174 gram ( inte större än en chokladkaka vill säga)
Att göra ett ultraljud och FÅ se vad som döljer sig därinne var helt fantastiskt, lika fantastisk som när man får höra hjärtljudet på bebisen för första gången. Hjärtljudet fick vi för den delen höra redan 1 vecka innan ultraljudet så vi kunde åka in till helsingborg och göra ultraljudet i vetskap om att bebisen troligen levde.
Men även om det är så mycket fantastiskt finns det ganska mycket dåligt också som man får gå igenom när man är gravid. Först o främst då illamåendet men jag har även fått väldigt tidig foglossning ( när bäckenbenet börjar luckras upp för att förbereda sig på en framtida förlossning). Jag har haft problem med magen när jag ätit järntabletter, men det slipper jag nu när mitt blodvärde har blivit bättre enbart med att jag ätit mer järnrik kost. Jag har konstant nästäppa dygnet runt som är jätte jobbig och andra små grejor som huvudvärk, yrsel och halsbränna är bara några andra saker som förekommer.
Men man får fokusera på det positivt, varje dag som går är en dag närmare till man får se sitt lilla troll :D
Ni undrar säkert när jag kände de första sparkarna. Söndagen den 21 februari kände jag den första TYDLIGA sparken och efter det har det bara blivit mer o mer och av hårdare karaktär. NU i vecka 25 är de jätte tydliga och man kan även se på magen hur det rör sig därinne. DET Är en fantastisk känsla. Ahhh man längtar varje dag efter dessa sparkar. ( många gånger hickar den också väldigt mycket som kan kännas som små sparkar, det är jättegulligt)..
Jag ska försöka uppdatera så ofta som möjligt och skriva om allt som händer mig, med jobb, sjukskrivning, rygg, bebis och allt. Hoppas ni kommer följa och kommentera ofta om det är något.
Ska lägga upp bilder på hur tjock jag blivit nu om magen så ni kan följa min graviditet på "riktigt".
Tack för mig
// JOHANNA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar