3 månader/ 5 år på fredag

PÅ fredag blir Stella 3 månader, helt fantastiskt. Men inte helt fantastiskt för det är 5 år sedan min lilla lilla lilla syster gick bort. Kan inte med ord beskriva hur saknad hon är. Det gör lite ont i hjärtat att se alla andra med sina syskon, se hennes gamla kompisar i den åldern dem är nu.. Det gör ont, en smärta som ingen mer än dem som förlorat ett syskon kan förklara. Men det kanske kan förklara för er vem jag egentligen är.... vad jag är rädd för här i livet.. Och varför jag tänker som jag gör om saker o ting. För här är det ganska mycket bry bakom pannbenet.

Många blir sjuka, men när jag blir sjuk då blir jag jag jätte sjuk. Åtminstone tror jag det. Cancerbeskeden har avlöst varandra sen jag var liten, några överlevde, men några gjorde det inte... Och det har inte varit något som varit likt den andre dessa äckliga sjukdomar. Alla har haft olika, de flesta har haft elakartade... Så folk borde kanske tänka på det utan att döma först...

Men i alla fall Stella blir 3 månader på fredag och jag vill att hon ska bli väldigt många fler månader än så, helst 100 år. Och jag hoppas att jag aldrig, aldrig i hela mitt får överleva mitt eget barn så som min mamma och pappa gjort. För bara det säger er vad dem är för någon personer. De är stark om nån..