så jag skriver ett till inlägg idag tror jag..
Vill först o främst skriva om hur det är nu efteråt man fått barn och hur det egentligen är att vara mamma till vår underbara dotter. För många gånger hör man bara det som är bra. ingen säger det som är dåligt och det tycker jag är synd.
För jag hade alllldeles för höga förväntningar på att allt skulle vara så underbart o putte nuttigt..... Och det är det iof, men inte alltid..
Första tiden efter jag fick Stella var allt jätte bra, det var jobbigt, men det var faktiskt bra mestadels. För John var hemma och vi hjälptes åt. Men så fort John börja jobba och vardagen tog form så var det inte lika roligt längre. Man fick göra det mesta själv och Stella har varit väldigt väldigt skiftande i humör, sömn och mat. Jag sov jätte dåligt, dels för sömnen drogs ner till att man verkligen bara sóv någon enstaka timme åt gången samt att man var jätte orolig att något skulle hända. "andas hon" täntke jag väldigt ofta...
Sömn är svårt att handskas med och jag var trött, och irriterad och ledsen och kände mig som en dålig mamma när jag inte "orkade" hålla henne hela tiden. Mat passen kändes som hela tiden och att åka någonstans var oftast jobbigt. det var jätte jobbigt. Allt skulle med, varenda liten pinal... Allt tog tid och jag kände mig något stressad när man inte var på hemmaplan för där fanns inget som jag kunde använda för att avlasta mig från stella. min rygg har gjort ont sen någon vecka efter förlossningen och jag bet verkligen ihop. stella är verkligen en glad skit när man var iväg men rätt som de va så kunde det vända och allt blev så himla jobbigt, med gråt och skrik och man visste ju inte riktigt varför hon var ledsen.
inte förrän stella var mer än 3 månader och man kunde lägga ifrån henne en längre stund börja de bli bättre. Men allting tog ännu längre tid och ännu mer uppmärksamhet krävdes. Det ända jag kände ett tag var, när får jag gå o lägga mig igen? Jag var så trött och antagligen inte så rolig att ha o göra med. Men som sagt, man biter ihop rätt så bra. Jag var sedan på återträff hos bm, det var jobbigt, för förlossningen söker mig ganska mycket nu i efterhand och det kändes bara jobbigt och även om jag hade vad de kallar en normal förlossning, trots viss dramatik i slutet så har de frestat mitt psyke. Men man bearbetar det också, tro det eller ej. Jag hamna i vad man kallar depression. Det syntes inte utåt kanske. Men jag mådde dåligt och det var jobbigt. Speciellt när ingen fråga vad det var. Jag kanske inte sa något. Men ingen frågade heller och man är ju lite stolt som person och vill gärna att allt ska vara bra. Men det är svårt att komma in i mamma rollen. Men har så mycket känslor. Man blir överväldigad om hur mycket stella faktiskt betyder för en och man blir överväldigad av hur trött man faktiskt kan bli på henne emellanåt. Småbarnsåldern är en jobbig tid har man hört klart. Men inte såhär jobbig eller?
Nu är stella 5 och en halv månad och nu börjar det bli roligt. Stella är fortfarande väldigt variad i både humör, sömn och mat. Men det händer så mycket och jag är glad att jag har henne, men jag kan också vara väldigt glad av att lämna bort henne... Det har varit för den delen JÄTTTTTTTTTTTEEE JÄTTTTEEE svårt för mig. Men jag har känt att jag behövt göra det. Inte så länge. men någon timme åt gången gick bra. Min mamma är min största trygghet och hon har fått mitt förtroende och för mig känns det alltid bäst att hon har henne. Men Johns mamma är också bra. men det är lite mer rörelse hemma hos dem och det gör mig stressad för jag vet hur stella blir när det blir lite för mycket... Hos mamma finns bara mamma o pappa. Väldigt lugnt och det gör mig lugn :) Men stella blir äldre och klarar mer så hon kommer kunna hantera fler personer i sin omgivning med tiden.
Sen är Stella väldigt mammaig av sig och många gånger har John inte kunnat trösta och natta henne utan hon har bara velat ha mig. Det blir man glad för klart. MEN det är jobbigt för jag kände mig inte "fri". Det var bara jag, jag o jag som kunde göra henne glad....och att lämna bort henne när hon är sådan är otänkbart. Nu är det bättre med den biten och det är kul att vara mamma. Men jag kommer ha svårt att lämna bort henne ändå. Hon är ju min och jag vet bäst. John börjar för den delen bli mer accepterad av henne och det är skönt och jag blir glad för hans skull då han är mer delaktig. Det har varit bra o ha han henne varje fredag nu i höst.. Stella har mått bra av det och jag med för den delen.
Att vara mamma är det bästa som finns, men även det jobbigaste jag varit med om. Det mest krävande "jobb" man haft och det mest lärorikaste man haft att göra med. Jag hoppas alla jag känner får gå igen hur det är att vara förälder för det är fantastiskt och jag vill inte skrämmas om hur jobbigt det är. Men med tanke på att mina förväntningar var vääääldigt väääldigt höga om att det skulle vara såååå bra hela tiden, vill jag bara notera till er andra som ännu inte har eller ska ha barn att det är okej att tycka det är jobbigt, det är piss ibland och man får be om hjälp om det behövs och vill. Och jag hoppas personer i min omgivning inte missförstår en och tror att man är " för bra nu bara för man blivit mamma och inte hör av sig m.m". För en trött, ledsen mamma som har det lite jobbigt med småfolket kan ibland verka lite sur, men man är bara trött och man är lite trött på saker och som har med barn o göra och ibland har man inte ens tid o gå o pissa själv så prio att ringa,smsa folk är inte det första man tänker på när man vaknar. Man prioriterar o pissa i första hand och sen göra en liten glad :)
Men det är mycket nytt och jag bara njuter att hålla min lilla stella, jag älskar att prata om henne och jag vill visa upp henne för jag är stolt över henne. Jag vill absolut ha fler barn, i alla fall 1 till, men inte nu. Jag är så nöjd och det jag mest nu väntar på är att få höra när stella börjar kalla mig för MAMMA....
Såååååå nu skrev jag lite sådär långt igen. Men jag försöker beskriva i ord hur det är just nu. Skulle kunna skriva dubbelt så långt. försökte få med lite av det viktigaste.
Nu ska jag lägga mig på soffan och mysa med min fina underbara sambo <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar