Min förlossning!

Jaaa nu är den äntligen avklarad!! Får man säga så?... Känns helt sjukt i alla fall, det är nog något av det mäktigaste man kan göra i hela världen. Det är en sådan himla fin, hemsk, jobbig känsla och smärta man tar sig igenom för att få ut sitt älskade barn som legat i magen 9 månader.

Som jag har skrivit om tidigare så var jag inne den 30/6 för att bli igångsatt, men tyärr fick vi åka hem på grund av att det var FULLT på förlossningen. Många som födde barn helt enkelt. Vi fick i alla fall en tid till dagen efter kl 08.00 för att bli igånsatta ( men det sa jag inte till någon). Jag fick med mig en "sovdos" sömntabletter med mig hem för att vara pigg till igånsättningen. Dessa tabletter tog jag vid halv 10 på kvällen och däckade ganska så snabbt när jag väl la mig för att sova. Efter några timmar, runt klockan 03.00 gick jag upp för att gå på toaletten. Hade ganska ont i magen, som mensvärk typ. Hade börjat blöda och tänkte mest bara ojdå.. Gick sedan in för o lägga mig igen, men tände lampan o sa till John att jag har blött lite o har ganska ont i magen....

Efter typ några minuter kom värkarna igång på direkten. Jag försökte sova mig igenom dem,men de gick inte. Till slut gick jag upp o in i duschen o stod där ett tag, helt olidligt ont gjorde det. Hade värkar mindre än var 3:E minut o som höll sig i cirka 1 minut åt gången. Helt sjuka vill säga. Ringde in till förlossningen för o berätta o de bad oss vänta ett tag med o åka in. Efter 30 minuters väntan och klockande av värkar palla jag inte mer så ringde igen. Vi skulle komma in sa de till oss. Vi åkte från stidsvig vid lite över 5 på morgonen o va inne på förlossningen vid halv6 drygt. DEN LÄNGSTA TUREN IN TILL HELSINGBORG NÅGONSIN KÄNDES DE SOM!!!!.

När vi kom till förlossningen körde de en CTG på mig o visade att jag hade mycket, mycket värkar som var väldigt intensiva. Jag var också öppen mer än 4cm. Så från "omoget status" till 4 på bara typ 2 timmar var ganska häftigt. Jag fick lägga mig i ett bad för att slappna av VILKET inte alls gick eller var skönt så efter 45 minuter gick jag upp o kom till mitt förlossningsrum där jag skulle föda. Var nu öppen mer än 5 cm och det var olidligt, verkligen olidligt så de tyckte jag skulle ta epidural så det gjorde jag. En hemsk jävla narkos läkare kom, hälsade inte och skulle in o sätta en nål i min rygg. ALDRIG, min barnmorska hade då precis sagt innan han kom in att " nu måste vi jobba ihop, narkosläkaren har mycket att göra så vi måste jobba tillsammans så det går fort" RÄDD var jag då eftersom jag hade så intensiva värkar och man var tvungen o sitta helt stilla under tiden. I alla fall så var denna narkosläkare riktigt otrevlig så jag skrek åt han o lämna rummet, vilket han gjorde. Tyckte min barnmorska la upp det hela fel för jag kände mig inte alls trygg i det han skulle göra, speciellt när han va så stressad. I all fall behövde jag denna epidural för o vila min kropp inför barnet skulle ut. ( hade trots allt sömnmedel i kroppen) så det behövdes verkligen. Så denna hemska narkosläkare kom tillbaka.. Men denna gången hälsade han på mig. Satte epiduralen och efter en kvart gjorde den verkan och jag kunde vila mina 3 timmar innan själva krystandet. Jag sov lite emellan där. Klockan 11 var jag helt öppen och försökte gå mycket så mitt vatten skulle gå. Men det gjorde de inte så de tog hål på fosterhinnorna vid lite över 11, och då blev det lite mer jobbigt.

krystandet tog fart, men det var skit jobbigt och bebisen ville inte tränga ner utan kom ner men åkte upp o så hela tiden. Efter 1,5 timmes krystande så blev det lite bråttom o läkare tillkallades för man ska inte krysta så länge som jag gjorde, jag behövde hjälp med o få ut barnet fort. Men det kickade igång mig och jag tog i från kung o fosterland. Barnet kom långt ner med hjälp av ett litet, litet tryck över magen. Och vips så krystade jag utan värkar och barnet kom upp på mitt bröst. Men det var inte helt smärtfritt, i cirka 30 sekunder vill jag bara dö, för det gjorde så himla ont, det sved o brände.. I vanliga fall brukar barnets huvud först tränga ut, sen axlar o sist kroppen. Jag tog allt i ett svep.. ( kanske inte så bra då barnmorskan sa till mig o sluta krysta.. Men det var omöjligt.)

Men i alla fall efter 2 timmars krystande kom vår fina, helt perfekta lilla dotter upp på mitt bröst. Klockan var då 13.09. Jag var lyckligaste i världen. även om jag var guda trött o ville inget annat än dö o kejsarsnittas där på slutet av krystvärkarna så på mindre än en sekund hade jag glömt bort det.

Man kan ju tro att förlossningen ska vara slut där, men icke. Nu skulle moderkakan ut, men den hade fastnat o kom inte ut av sig själv eller med hjälp av barnmorskan. Men då kom läkaren in som skulle hjälpa mig förlösa Stella med antingen sugklockan eller tång och fixade till det, men hon var ju redan ute så det slappp jag som tur var. Läkaren hjälpte mig i alla fall att få ut moderkakan, annars hade de blivit operation. sprack inte så mycket, Sydde 4 stygn och det gjorde inte alls ont....
Bara lite nu i efterhand, men det är det värt. Det känns egentligen inget speciellt mer än det gör ont när man kissar o har suttit länge.

Efteråt mådde jag mycket dåligt, kunde inte upp o gå utan svimmade hela tiden, förlorade en halvliter blod och var helt utmattad.

Fick komma till BB istället för egenvården då jag behövde hjälp av personalen. Och det var helt okej. Efter 48 timmar på sjukhuset åkte vi hem och då var alla tester gjorda på lilla Stella. Hon var peeerfekt. MEN hon har fått gulsot. Så hon är lite gulaktig i hyn o i ögonvitorna...

Min förlossninge kanske låter skit jobbig, men den var helt perfekt kan jag lova... Jag kommer att göra om det och det ända jag hoppas på till nästa gång är att jag inte tagit någon sovdos innan jag ska iväg o föda barn. Men tack vare epiduralen så avstannde värkarna lite och jag fick vila, annars hade nog lilla stella kommit många timamr tidigare o kankse rent av med kejsarsnitt istället på grund av värksvagheten jag hade kommit fått då.

Så i det stora hela är jag nöjd med precis allt, förutom narkosläkarens bettende och att jag kunde väl haft en lite mer human barnmorska, som tur var vägde undersköterskan upp hennes bettende då hon var mycketr snällare o gjorde så jag kände mig tryggare.

Tänkte lägga upp lite bilder sen, har bara inte laddat upp dem på datorn ännu..Men det kommer, det lovar jag.

Den som vill får gärna fråga mig saker om förlossningen eller så. Jag är inte sån utan kan svara på det mesta :D hehe

hejhej