23 år gammal och mamma. Jag har hela livet framför mig. Ingenting har tagit slut, allt har precis börjat. Man är inte ens halvvägs, det känns fantastiskt att tänka så. Jag ska leva tils jag är 100 år, minst. Livet kan förvisso ta en helt annan vändning om en vecka, en månad eller flera år. Men så kan man inte tänka. Det finns jobbiga perioder i livet. Men man tar sig ur dem. Ibland kan det ta lite tid. Men man hittar tillbaka. Det gör man! Ibland behöver man hjälp med det och ibland tar man sig ur det helt själv.
Min framtid är ljus. Jag har så många planer och jag vet att jag vill i alla fall ha ett barn till. Utbildning tänker ni nu? Ja vad vill jag bli. Jag behöver inte oroa mig för det ännu känner jag då jag har cirka 40 år kvar o jobba tills jag blir pensionär så har gott om tid på mig o tänka ut vad jag vill bli o sen utbilda mig till det. Jag har som sagt mycket av livet kvar. Mitt liv har förändrats radikalt sen 1 år tillbaka och jag älskar det, samtidigt som det är svårt att faktiskt anpassa sig till sitt nya liv. Det har gått 4 månader sen Stella föddes, men det känns som igår....
Det jag vill få ut med detta är att jag är glad för livet och jag vill verkligen leva ut till fullo, var evig dag. Det som jag bara måste jobba lite med är att lära mig att sluta oroa mig om vad folk tycker o tänker om mig eller mitt liv. För det är inte dem som som ska leva det. Utan jag och bara jag tillsammans med min familj och det är jag som ska vara nöjd med min existens på jorden :)
Må väl <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar